Manifest

Vi solidariserar och organiserar oss

Vi vet att vi är beroende av varandra

Vi organiserar oss mot den fascism och nyliberalism som hotar oss alla

Vi skapar en bild av oss som yrkeskollektiv genom solidarisk transparens

Vi vet att solidaritet handlar både om materiella villkor och immateriella strukturer, och att makten i samhället måste omdistribueras

Vi vill omfördela tid, plats och pengar

Vi vet att vi själva i många fall bör lära oss att avstå och lyssna

Vi vägrar belöning genom anpassning

Vi säkrar tillgången till en allmän och jämlik social infrastruktur tillsammans med andra grupper i samhället

Vi ska alltid minnas att det är svagheten vi slåss för när vi mobiliserar den orimliga styrka det innebär att slåss mot en övermäktig fiende

Vi upplever att allvaret i de historiska skeendena just nu kräver oss

Att det är viktigt att vi samlas för att göra skillnad

Vi förstår att politik också är något som sker på gatan

Vi är beredda på att allt vi säger kan användas emot oss och därför är det desto viktigare att vi börjar tala

Vilka är vi, var är vi och när är vi? Vi betonar det partikulära och vårt vi är heterogent. Vi är kulturarbetare. Vi har olika röster. Vi är en heterogen bastard som vägrar producera ett blankt och slimmat budskap till en väl definierad målgrupp. Det moraliska kan inte vara normativt. Vi är ihärdiga och sårbara i vår relation till att kontinuerligt gestalta världen, tillsammans med andra människor och yrkeskårer. Vi tar risker och vågar misslyckas. Vi hittar kollektiva lösningar på vad som beskrivs som privata problem. Vi vill politisera kulturutövandet, ta tillbaka offentliga rum och insistera på att vara otillgängliga och besvärliga. Vi talar om kultur med andra ord än ekonomiska termer. Vi insisterar på andra värdesystem. Vi skapar gemensamma allmänheter, allmänna platser och motoffentligheter. Vi kompromissar alltid, men aldrig. Vi vaknar upp på sanddyner och inser att sandkornen är omorganiserade. Ord som makt. Vägra vissa. Skapa andra. Vem talar vi med? Vem vänder vi oss till? Vi använder luddighet som strategi. Vi skärskådar institutionerna och vågar starta egna. Vi har makt och möjlighet att förändra. Vi arbetar med regelbunden långsiktighet.

Vi ska återta, aktivera och skapa offentliga rum. Behöver vi formulera konstnärers delaktighet i samhället för att kunna formulera samhällets plikt att möjliggöra denna delaktighet? Självklart se konsten som en del av samhället. Vi måste använda de möjligheter vi har för att lyfta fram andra. Utan anspråk men med en önskan om allt.

Vi är modiga och tar risker.

Vi kan och ska ställa ideologiska krav på institutioner och myndigheter. Såsom på varandra. Att i varje situation ta en kritisk position står inte i motsättning till modet att agera. Vi gör något tillsammans, som vi kan vara stolta över tillsammans.

Vi måste förstå hur de ekonomiska villkoren determinerar våra praktiker utan att rättfärdiga vår existens med hjälp av argument från ekonomismen och dess värdesystem. Vi måste våga landa i slutsatsen att det inte nödvändigtvis är våra ekonomiska villkor som konstnärer som behöver förbättras, att det kanske är i vårt intresse att det är just från oss som de materiella resurserna måste tas och omdistribueras. Vi måste prata högt om pengar. Inom en snar framtid kommer vi att bryta tystnaden.

Hör vårt språk. Vi tilltalar.

Vi menar att redan det faktum att vi tvingas lämna våra konstnärliga språk för att bli hörda i kulturpolitiska samtal är ett kompromissande med rådande maktordningar. Vi tror att konsten kan vara politisk utan att reduceras till ett antingen eller, att den kan ringa in motsägelsefullhet och vaghet i en värld i konstant förskjutning. Vi måste fortsätta att göra anspråk på innerlighet och integritet, insistera på att göra något tillsammans, framhärda i att vara besvärliga och pinsamma. Vi behöver uttrycka oss mindre med hänsyn till att bli förstådda av makten, istället måste vi vända oss till varandra och säga: Ta den tid du behöver, vi har ett långsiktigt mål, vi är på väg. *

/Inom en snar framtid

Eva Arnqvist
Henrik Andersson
Lisa Torell
Kim Einarsson
Johanna Gustavsson
Anna Kindgren
Carina Gunnars
Andjeas Ejiksson
Johan Tirén
My Lindh
Athena Farrokhzad
Jens Strandberg

Johanna Gustafsson Fürst
Ingela Johansson
Ellen Nyman
Staffan Hjalmarsson
Michele Masucci
Jan Rydén
Petra Bauer
Nasim Aghili
Lisa Nyberg
Katarina Nitsch
Hanna Hallgren
Stina Nyberg
Liv Strand

Vi vill också ge andra möjligheten att skriva under manifestet och arbeta vidare tillsammans. Det gör du genom att lämna en kommentar med ditt namn nedan, och skicka ett mejl till oss med en mejladress så vi kan kontakta dig. Om sex månader kommer vi ses igen för att diskutera och revidera manifestet.

* Den 16 juni 2012 samlades 26 kulturarbetare i en lokal på Konsthall C i Hökarängen för att under tolv timmar diskutera konstens plats i samhället. Målet för dagen var att genom kollektivt arbete upprätta ett manifest för hur en ska ta sig vidare ur dagens kulturpolitiska situation. Dagen var ett experiment, en omöjlig uppgift som löstes.